Dags för uppladdning och revansch!

Jaha. Jag känner på nåt sätt igen den här situationen. Precis som förra gången hade jag ett ambitiöst satt mål, var i hyfsad form och “skulle bara”. Så kör jag omkull och bryter nyckelbenet. Förra gången var det ju en jävla smäll och skitkallt ute och flera kilometer att gå, dessutom svimmade jag ju en stund innan vi kom iväg också. Men den här gången…

Skulle “bara ta en lugn runda” innan middagen. Hann exakt 452 meter hemifrån och drar ett hjul på varje sida om första spången på NICK-spåret. Mina reflexer är tydligen skitkassa för jag lyckades inte blinka förräns jag slog axeln i spången så jag hörde knaket och sen höften som fortfarande är blå. Ser ut som jag blivit sparkad av en häst.

Liggandes i leran fick jag ringa min fru som fick köra den där korta sträckan och hämta upp mig för att sedan få iväg mig till närakuten på Karolinska. Fick åtminstone komma in och lägga mig i en säng ganska snabbt men sen började väntan. Nåja, till sist fick jag sjuktransport hem med facit i handen. Brutet men med en liten yta kvar som sitter ihop. Ingen operation. Bara att köra rehab.

Ingen cykling förräns framåt februari, lär ju inte börja på halt underlag. Vintern kommer vikas åt spinning / konditionsträning och benpass på gymmet.

Återkommer till våren med revanschen, mitt mål i år var ju NICK på 31 minuter, var 1.25 ifrån!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.